Bekräftelsebehov

Att vi människor mer eller mindre har bekräftelsebehov har man ju insett, hört talas om och förstått, men att även husdjuren skulle vara beroende av det samma hade jag inte riktigt hajat förrän klockan 04.23 i morse. PIP!
Ja pip i dubbel bemärkelse för just vid sagda klockslag hoppade nämligen katten gladeligt och inte så lite lite stolt in genom sovrumsfönstret med en mus i munnen. Död tack och lov men inte så mysig för det.

Som tur är är man ju lättväckt och for upp fort som bara den ur sängen. Förföljde kattrackaren in på barnens rum för att försöka bära ut henne medan hon höll kvar musen i munnen men detta visade ju sig inte vara världens lättaste. Så fort jag rörde henne släppte hon nämligen sitt förnämliga byte på barnens matta, tittade på mig med den där überstolta "ser du nu vad jag har tagit med för något fint in" blicken som bara djur kan ha och började lättjefullt rulla runt på mattan kastandes musen med tassarna. UUUUUSCH OCH FYYYYY!!!!

Snacka om bekräftelsebehov, och det må väl vara hänt, men måste hon få en akut släng av det klockan halv fem på morgonen, medföljandes en äcklig mus??? Jag tänkte ju absolut inte ta i eländet så maken väcktes med största hast och fick, nästan sovandes tror jag, lirkat upp liket på en såg (bra att ha lager av allehanda användbara verktyg lite här och där i huset... ;-)) och svingat ut det genom fönstret ut på gräsmattan. Sen föll han som en klubbad säl i säng igen och jag... jag kunde inte somna om utan fick ligga några timmar och lyssna på kattstackarn som for runt och letade efter antingen sitt byte eller något nytt att sätta tänderna i och leka med.

Detta behov av att visa sina troféer kan bli väldigt illaluktande också om man inte är uppmärksam och hänger med i svängarna när det släpas in något. För några veckor sedan tyckte jag nämligen att det luktade så illa ute på verandan, typ död mus... :-P men jag letade och kunde inte hitta något och antog att det måste var något annat då. Jag försökte idogt hitta och eliminera källan till illaluktandet under några dagar utan större framgång men en dag när jag kommer hem har ene sonen haft större jaktlycka. Han har nämligen hittat en halvt förruttnad mus längst in under byrån. DUBBELÖRK! Vad gör man? Har dörrar och fönster stängda dygnet runt eller installerar någon slags musinbärningslarm??

Men ha ha ha, WHAT? Ni kommer inte att tro detta men just nu, bäst som jag sitter här och skriver hör jag väldiga uppfodrande jamanden från köket. Jag går dit, och vad hittar jag om inte... TAAADAAAA!!!! Katten och det återuppståndna, denna gången lite mer tilltufsade musliket!! Helt otroligt. Hon har banne mej hittat musstackaren ute på gräsmattan och släpat in den IGEN! Ni skulle sett hennes blick. Den sade mer än tusen ord minsann. "Trointeattnikanluramigjagärvärldensbästajägareochvillminsannhauppskattningförvadjaggör..." Ungefär så hade det nog låtit om man kunde översätta det till svenska. :-)

Ännu en gång är nu musstackaren förpassad utomhus. Denna gång ut på åkern. Det blir intressant och se om hon lyckas hitta den igen. Eller nej, det blir det inte, jag hoppas helt enkelt på en ände på detta muselände nu. INGEN MER MUS I MITT HUS!! Jag går genast och skriver en banderoll att hänga utan för ytterdörren. På återseende...

3 kommentarer:

  1. Härlig läsning om mindre härligt ämne dock!!!

    Ha en bra dag!

    SvaraRadera
  2. GuäääääÄÄÄÄÄÄäääääääähhhh!!!!!!

    Det är allt jag har att säga om det..! ;-)

    SvaraRadera
  3. Blurk! Ja, du läste väl om min lilla rått-händelse!! ;) Den ny katten sköter sig dock =)
    Kram!

    SvaraRadera