[ Vem är det som bankar på min dörr? ]

Klockan tjugo över sex i morse, mitt i drömmarnas land, vaknade jag med ett ryck som gjorde mig genomsvett av ett intensivt bankande på ytterdörren. Det bankade och bankade... Jag gnuggade sömnen ur ögonen och tittade på klockan. Tjugo över sex... 

Vem bankar på dörren vid den tiden på dygnet? Det gör man väl bara om det hänt något allvarligt?! Ännu mer svett, nu av nervositet, skakade jag om maken för att väcka honom och tvinga honom ner för trappan för att se efter vem det var. Det var han ju inte alls pigg på, oväntat... ;-), och grymtade missnöjt "du drömmer bara". Men ihärdig och nervös som jag var fick jag tillslut upp honom ur sängen och ner på bottenvåningen för att öppna. 

På andra sidan dörren stod...



... den här underbara varelsen! Visserligen inte med en kycklingrulle i handen, men fullt påklädd och med ett missnöjt uttryck i ansiktet för att han blivit utelåst när han skulle gå ut och leta efter mamma. Klockan tjugo över sex på morgonen! 

Sötaste, sötaste E, man kan ju inte annat än älska dig till bitar!

Mamman var ju dock inte ute, utan låg lyckligt ovetandes i sin säng och drömde sött. (Hur han nu kunde missa det????) Och tur var väl det för annars hade han nog fått banka betydligt längre på dörren med tanke på hur svårväckta de övriga medlemmarna i den här familjen är. Sade jag att de allihop är av manligt kön... hrm... ;-)

Efter lite muttrande och puttrande och grymtande om att han faktiskt var hungrig fick jag av den lille prinsen kläderna och övertygat honom om att frukost inte serverades än på några timmar. Sedan somnade han om så gott mellan mamma och pappa. 

Själv var jag... eh, vaken, kan man väl säga... och det var en fluga också, som bestämt sig för att sovmorgon, det skulle inte få förekomma i det här huset, hos den här mamman i alla fall...

Good morning!!! ...en ganska vanlig söndagsmorgon hos familjen A :-)