Utmanad - Första gången...

Av Moma har jag blivit utmanad på ett för mig nytt sätt. Det gällde att skriva, eller fota eller skriva OCH fota om "Första gången...".


FÖRSTA GÅNGEN... jag skulle spela brännboll så var jag sju år gammal och gick i första klass. Redan då var jag en riktig vinnarskalle och hade då, precis som nu, ibland orimligt höga krav på mig själv. Jag skulle helst kunna allting innan jag hade lärt mig det.

När dagen för första brännbollsmatchen kom så fick jag (ofelbart) jätteont i magen och var tvungen att stanna hemma från skolan. Mina smarta föräldrar lyckades ju dock lista ut vad som var orsaken till magontet och samma kväll tränade jag och pappa, efter lite övertalning från hans sida, bränboll på gräsmattan så det stod härliga till.

Nästa jympalektion när det var dags för bränboll igen så var jag fit for fight och gav mig med glädje in i leken, för nu "kunde jag ju..."

Samma syndrom upprepade sig i fjärde klass när det blev dags för friidrottstävling mot Öxabäcksskolan. Jag var rädd att komma sist, misslyckas och jag vet inte allt, så det året stod jag över. Om jag inte missminner mig så fick jag... just det... ont i magen.
I femman däremot blev jag tvingad eller övertalad att delta, jag minns inte vilket riktigt. Däremot minns jag att jag inte kom sist. Jag kom först. Vinnarskallen fick guld i både längdhopp och 60 meter. Kanske något mer också. Eller om det var någon totalseger...?! Triumfen upprepade sig även året därpå och då var jag minsann inte rädd att ställa upp. (Konstigt... ;-) )

Detta fåniga duktighetssyndrom har tyvärr förföljt mig hela livet.
Alltid vill jag kunna allt innan jag ska lära mig det.
Alltid vill jag vara, om inte bäst, så i allafall långt från sämst. Helst bäst såklart.
Alltid är jag beroende av vad andra tycker och tänker och av andras uppskattning, tycke och smak.
KORKAT!!!
Men jag jobbar på det. Och jag är medveten om det. Det är ju alltid ett steg i rätt riktining iallafall.

Sadly enough så kommer ju det mesta igen. I dagarna ser jag samma tendenser hos en av mina söner. Det är dags att lära sig simma, och ungen som annars är som en fisk i vattnet blir på simskolan plötsligt totalt motvals. Vägrar hoppa i, vägrar öva simtag, vägrar till och med att gå ut ur bilen. För han kan ju inte... han kan inte hoppa från bryggan, doppa huvudet eller någonting annat.

INTE SANT!!! Han kan allt det där. Men han är rädd för att inte kunna och då slår han tvärbroms och sparkar bakut. Jag känner igen tendenserna. Någon har gjort sådär förr...
Och vad gör man inte för sina barn! Idag hoppade denna modiga, eller helgalna, mamma i sjön med kläderna på bara för att få i sonen i vattnet. Det hjälpte lite iallafall, så då var de väl värt det. Dessutom är det ju torkväder idag. Solen har kommit. Värmen har kommit! HURRA! Så kläderna ska nog hinna torka tills imorgon. Om jag blir nödgad att plumsa i då med. Vem vet? Men jag hoppas att vi ska kunna lösa den här knuten snart. Han ÄR ju bra! Han behöver bara bli övertygad om det själv. Lille pojk...



Här kommer nu regler för utmaningen och nya utmanade, om ni har lust att skriva...

• Fundera ut ett ämne som du vill att någon ska skriva om (eller fotografera) och skriv ned det.
• Välj ut cirka fem bloggare som du tror skulle vilja skriva om ämnet och tala om att de är utmanade.
• Längst ned i inlägget klistrar du in listan över tidigare ämnen.

Du som blir utmanad får skriva så långt eller kort du vill om ämnet, du kan fotografera bara eller både skriva och fotografera. Du får välja fem nya bloggare men fler eller färre går också bra. Har du blivit utmanad flera gånger får du välja det ämne du tycker är roligast om du inte vill vara med två gånger.

Mitt ämne för er är: "Det bästa..."

Och de jag utmanar att skriva om det bästa... är:

Tirre

Molle

Bettan

Elénonore

Denise

Lista över tidigare ämnen:

"Ett sommarminne"
"Första gången..."
"Det bästa..."