I helgen läste jag ut denna bok skriven av en av mina favoritförfattare, Linda Olsson. Jag kom in ordentligt i boken ganska sent på kvällen, läste och läste och tänkte sådär ni vet att "nu så är det ju inte så mycket kvar, jag hinner läsa ut den..." Och det hann jag ju, fast inte förrän klockan var två på natten.
Men det gjorde ju inte så mycket, övertygade jag mig själv om, för jag kunde ju ha sovmorgon på söndag morgon. Kunde ja... om man inte hade hunnit bli sådär gammal och tråkig så man vaknar klockan sju fastän man får sova länge... och det har ju jag. Måste vara för att jag närmar mig 39-års åldern... ;-P
Hej och hå. Fast det var värt det. Är inte nattsuddandet värre än bokläsning fram på småtimmarna så är man väl ändå ganska ordentlig av sig.
Tidigare har jag läst Linda Olssons två första böcker Nu vill jag sjunga dig milda sånger och Sonat till Miriam som också är väldigt bra. Det är en speciell känsla och inlevelse i hennes böcker som jag har fastnat för. De är ganska så, eller kanske väldigt sorgesamma, men ändå så vackert skrivna att det liksom inte går att sluta läsa och jag rekommenderar dem varmt. Läs!
Nattsudd med boksällskap är så trevligt! Tyvärr så har jag tagit ett steg till i åldrandet och somnar mitt i böckerna. Det var mycket trevligare när man kunde nattsudda med böckerna.
SvaraRaderaJag har bara läst "Nu vill jag sjunga dig sånger" som jag tyckte mycket om. Vad bra att jag nu vet att jag kan läsa fler böcker av Linda Olsson.
Ha en skön vårvecka!
Katarina
Jag har missat den nya boken! LOs första bok var alldeles makalös och jag älskade den. Kanske var det därför jag bara gillade Miriamboken "sådär". Nu när känslan har lagt sig lite blir jag dock sugen på att läsa också bok nummer tre för att se vad fru Olsson har att bjuda på denna gång. :)
SvaraRadera