Give me mercy please

Det är fredag. Yey!!
Jag är ledig. Yey!!
Barnen är också lediga. Dubbelyey!!
Huset ser ut som om en atombomb briserat. Hm...
Jag behöver desperat genomföra en storstädning. Örk!!

Det är bara det att jag försökt genomföra den där storstädningen hela veckan.
Som alla förstår har det inte gått så bra.
Det har gått dubbeldåligt.
På något vis måste jag uppbringa megamassors med städinspiration idag.
Hur gör man det?
Jag har glömt bort.
Give me mercy please.
Eller en städhjälp.
Gärna en städhjälp.

Säg hej till Meja!


Lilla sötnosen som jag fick med mig hem idag. Noah har gett henne hennes fina namn. Han kom ner till frukosten i morse och hade funderat ut att han tyckte kattungen skulle heta Meja. Och det var ju fint... (och han är ju sex år och våldsamt temperamentsfull just nu, så ingen vågar säga emot honom ;-) ) Nej, skämt åsido. Det var ett fint namn tyckte vi, så vi valde det barafördärför.

Inte världens bästaste bilder, men här är mörkt och den lilla loppan vill inte gärna sitta still så värstans länge, så jag är glad att jag fått några bilder alls. Som synes har hon gjort som alla katter i alla tider alltid gjort. Hittat sig en plats som inte alls är där man tycker de ska ligga. Och just idag är den platsen på Noahs badbyxor. Där var det tydligen alldeles särskilt mysigt. :-)

Välkommen till oss lilla busfrö!

Djupt rörd

Jag har fått en väldans fin utmärkelse. Av inte mindre än FYRA väldans fina människor.

Sannasmamma, Fru Sigoldson, Monnah och Lilo har förärat mig denna...


Tack snälla ni! Jag känner mig djupt rörd och vet inte om jag förtjänar den, men är glad att ni tycker det iallafall.

På Lilos blogg hittade jag detta lilla stycke om vad utmärkelsen innebär.

"This award is for those bloggers who are nice people;
good blog friends and those who inspire good feelings
and inspiration. Also for those who are a positive
influence on our blogging world. Once you've been
awarded please pass it on to 7 others who you feel
are deserving of this award."

Någonstans läste jag att man skulle utnämna fem stycken, någonstans fyra och här stod det sju... :-) jag gör väl som alltid och väljer den gyllene medelvägen ;-) och slår till någonstans mittemellan den högsta och den lägsta siffran...

Jag skulle vilja ge "Nice matters awards" till...

Zara - för att hon är en riktig uppmuntrare och inspirerar med sitt kortmakande och scrap.

Moma - för att hon få mig att fundera på viktiga saker och fixar och donar med så roliga grejer för oss andra, OCH scrappar helt underbart.

Denise - för att hon är min syster yster såklart och för att hon lyckas vara med om saker som hon sedan kan uttrycka på ett sådant sätt att jag alltid blir glad när jag läst hennes blogg.

Therese - för att hon är den mest godhjärtade jag vet och för att hon inspirerar mig med sitt scrap och sina kort.

Karin - för att hon tar så FANTASTISKA foton som jag blir så glad och inspirerad av att titta på. Även om jag troligtvis aldrig aldrig, även om jag tränade dag och natt, skulle kunna bli så duktig som hon är på att fotografera så blir jag iallafall sugen på att kunna mer och bli bättre.

Uppdrag utfört!

Sol


Lite sol till alla såhär när sommaren är på upphällningen. Band den i morse. Behövde pigga upp lite i köket :-)

Boomshackalack, pukor och fanfarer!!!

Nu är ni alla välkomna till Syster och Yster lagar mat!!

Jag och lillasyster har slagit våra stekpannor och bakbunkar ihop (inte i huvudet på varandra! nej det skulle aaaaldrig hända...) och knåpat till en liten receptblogg för vårt eget höga nöjes skull. :-)
Där kommer alla våra favoritrecept att trängas om platsen och vi hoppas att ni andra också ska kunna hitta lite inspiration och godbitar där.

I skrivandets stund så finns där bara ETT recept, (och vilket recept sedan!!! :-D :-D) så trängseln är väl inte sådär överväldigande än, men vår intention är att där snart ska snart finnas mer gottigt att läskas av.

Vi är ännu bara i den ringa begynnelsen. Mycket mer roligt än bönor (!? ;-) ) kommer att hända inom den närmsta tiden så have mercy with us please!
Välkomna in!!

Vad du inte visste om bävrar

Jag och Elia har precis kommit hem efter att ha skjutsat storebröderna till skolan.
På hemvägen hade vi en intressant diskussion om bävrar.
Elia satt brevid mig i bilstolen och babblade som vanligt på medan jag körde...

Elia: Mamma!

Jag: Hmmmm...

Elia: Mamma! Visst gör bävrar såhär när dom sitter på toaletten och bajsar! (Böjer överkroppen fram över benen/låren så att han nästan sitter som en fällekniv och gör ett pruttande ljud.)

Jag: Tja, jag kan egentligen inte så mycket om bävrar så jag vet inte om de gör så. Har du sett att de gör så?

Elia: Ja, de gör såhär när dom ska bajsa. (Visar igen.) Och vet du varför?

Jag: Nej, det vet jag inte.

Elia: Det är för att de inte ska trilla ner i toaletten!


Hmmmm, rätta mig om jag har fel. Men bävrar har väl inga toaletter? Eller är detta något nytt, såhär på 2000-talet, som jag totalt har missat?
Sonen verkade iallafall väldigt övertygad om sin sak så jag känner mig nästan lite tveksam... ;-) Jag får nog ta och googla lite på bävrar idag tror jag och vaska fram sanningen om de gnagade kreaturens toalettvanor. Det känns inte bra att vara så totalt okunnig. Tänk om jag missat att de går på toaletten... i alla dessa år.

13 år and still going strong


En regnig augustidag för 13 år sedan blev vi man och hustru.
Hur kan så många år gå så fort och hur gamla ÄR vi egentligen?
Var det inte förra året som vi fyllde 25?! ;-)

Tack älskling för att du står ut med mig. ;-) Du är mitt bästa! Älskar dig!

Dagens middag


Middag idag...

Träkolsgrillad entrecôte (köpt direkt av bonden)
Twice baked potatoes (länk till receptet finns i föregående inlägg, oh yummy yummy...)
Grönsallad

"Mamma, den här måltiden kommer jag aldrig att glömma!" fick snart åttaårige sonen ur sig mellan tuggorna. Vad tror ni? Kan det räknas som MVG eller?!

Behöver jag säga att magen står i fyra hörn? Och nu ska vi åka till mamma och äta citronkaka med hallonsås... Det känns nästan som om jag vill rapa lite...

Heaven in a blog

Hos Mikaela snubblade jag över ett recept på Jalapeno poppers. Eller rättare sagt, en länk till en fantastisk blogg där man bland annat kunde hitta recept på Jalapeno poppers.

And... I was instantly in heaven!!!!!

Här är sidan

The pioneer woman cooks


Underbar mat som lägger sig som bomull i magen är jag säker på :-) Men kanske inget för de som räknar allt för många kalorier... Men dem kan man väl glömma, nån gång ibland iallafall...
Brisket har jag gjort förr och OHHHHHHHH, it´s nice!!! Twice baked potatoes är inte heller att leka med. Eller Olive cheese bread......
Ahhhh.. jag måste säga, jag får lust att hoovra runt spisen hela dagen och laga den ena läckerheten efter den andra.
Sluuuuuuurrrrppp!

Ni MÅSTE gå in och kolla!!!

Allt för barnen


Guess what.
Jag har badat idag.
Fastän det regnade och bara var 18 grader varmt på land.
(Fast det var ganska skönt i vattnet...schhhhh...
Men inte lika skönt som bilden ovan visar... då var det soool och 30 grader och 24 grader i farmor och farfars pool. O ljuvliga dag...)

But... jag offrade mig. För ovan synliga son.
Allt för att han skulle våga hoppa i på det djupa och simma där.
Vi övade och övade och övade.
Hoppade och hoppade och hoppade.
Och han vågade och vågade och vågade.
Fastän han knappt kunde somna igår för han var så nervös.
I´m proud!!!
Och fortfarande nästan lite vit om tårna fastän jag vämt upp dem i den varma duschen.
Men vad är en tå mer eller mindre när det är en segerdag för sonen ;-)
VM nästa? ;-)

Arrrrrrrrga barn

...är det gott om här. Om någon skulle vilja låna menar jag.

En styck snart sexåring, som ett bra tag varit en glad och harmonisk liten femåring har helt plötsligt förvandlats till en avkomma av Vesuvius. Vulkanens son.
Spottar, fräser, slåss, bankar på allt, slänger grejer hit och dit, surar till max, ger sig ALDRIG och blir galet arg för de mest oväntade saker och i de mest oväntade situationer.
Förlåt en mamma för att hon suckar liiite, men man blir ganska trött efter iderliga och ständigt på varandra följande arg-dagar.

Dagen för den snart sexårige såg idag ut såhär...
Vakna - sur för att ens behöva vakna.
Äta frukost - NEHEJ!! Inte hungrig.
Ta på badbyxor - jag ska INTE ta på dem och jag ska INTE gå till simskolan.
Ut genom dörren - NEJ! jag ska inte följa med. Även om storebror kommer försent.
Vid bilen - MORR! Varför sitter stor i framsätet? Nu går jag iväg...
Vid bilen igen - Jaha, stor överlät sin plats till mig...då kan jag väl bjuda på ett leende i tre minuter kanske, om de är snälla mot mig OCH jag får lysna på Peps Persson...

Vid simskolan - Gå ur bilen? Nehej, det ska inte jag. Och när mamma lyfter ur mig så "limmar" jag fast mig vid bakhjulet.
När mamma tänker BÄRA mig ner till stranden - OK jag GÅR ner.

Och hoppsan, Vesuvio lugnar sig i tio minuter - När är det MIN tur? Jag vill bada nu! (Vill du? Förlåt mammas förvirring..)
Men om lillebror går ut på bryggan - så ska vi minsann jagas, PÅ bryggan.

Friiiiiiiid friiiiiid friiiiiid. Simskolan går bra men lill passar på att använda utbrottsuppehållet till att utbrotta sig själv lite för att han inte får gå ut på bryggan mer.

Vesuvio vilar ganska länge under eftermiddagen. Spelar fotboll och leker och börjar egentligen inte ryka förrän framåt kvällen när han blir jättehungrig och GALEN på mamma för att hon lagar maten ALLDELES för sakta.
Men oufff, det var bara ett för-utbrott.

När glassbilen inte kommer som mamma sagt (och som det FAKTISKT stod på deras hemsida!! Fattar ni vad ni ställer till med när ni inte kommer på utlovad dag glassbilen?) - AAAAAAAARRRRRGGGGG och LEEEEEEEEEDSEN! och vill riva huset och vill slå mamma och slår storebror så han blir galen och slår tillbaks och vill var arg hela livet och vill aldrig sluta hur mycket mamma än försöker lirka och fjäska och var sträng och tålmodig och snäll och jag vet inte allt. Blir inte glad förrän pappa överger gräsklipparen och kommer in och visar ett program på tv där de försöker spränga en toalett... voj voj... (Hur roligt var det??? Men tack Discovery channel!)

Lilla barn. Mamma älskar dig. Jag ber att all din ilska och frustration ska förvandlas till glädje och frid istället. Men jag blir lite trött också. När jag måste försöka vara tålmodigare än tålmodigast nästan hela vår vakna tid. Att släcka vulkaner är inte världens lättaste arbete. Om du undrar varför det där tålamodet tappas bort lite då och då. Men jag gör mitt bästa, bara så du vet...

Knapplycka


I lördags var jag på auktion/loppis med min svägerska och det var minsann sommarkul i kvadrat!
Jag ropade in tre trevliga bord för ynka 250 riksdaler. Ett matbord till vardagsrummet, ett litet bord med små klaffar på, som efter lite benkapande och färg kommer att bli ett perfekt soffbord, och ett halvmåneformat bord som kommer att bli ett slående vackert sideboard någonstans. Bara jag får mannen att stadga upp det lite och vi får strukit på lite ny färg...

Dessutom... på loppisen kammade jag hem skönheterna här ovan. En hel påse, numera glasbehållare, med knappar i allsköns färger för ynka 20 spänn. LYCKA!!!
Det fanns hur många knappar som helst, en hel jättelåda, så det var bara att plocka. Men jag har ju tyvärr inte hur mycket utrymme som helst. Så det fick räcka med dessa. Ändock är jag mer än nöjd! De här små darlingarna kommer alldeles säkert att förgylla många höstkvällar och scrapsidor framöver.

Simskola

Simskolan bjuder på nya prövningar hela tiden.
När man väl lyckats få den mindre av bröderna att övervinna sin "jag kan inte" skräck och har lyckats få honom i vattnet då börjar den äldre bli nervös och rädd för att han ska simma där han inte bottnar.
Ständigt dessa rädslor.
Mammor borde också få någon slags utbildning inför simskoleveckorna.
Det är ju som ett heltids terapijobb detta.

Utmanad - Första gången...

Av Moma har jag blivit utmanad på ett för mig nytt sätt. Det gällde att skriva, eller fota eller skriva OCH fota om "Första gången...".


FÖRSTA GÅNGEN... jag skulle spela brännboll så var jag sju år gammal och gick i första klass. Redan då var jag en riktig vinnarskalle och hade då, precis som nu, ibland orimligt höga krav på mig själv. Jag skulle helst kunna allting innan jag hade lärt mig det.

När dagen för första brännbollsmatchen kom så fick jag (ofelbart) jätteont i magen och var tvungen att stanna hemma från skolan. Mina smarta föräldrar lyckades ju dock lista ut vad som var orsaken till magontet och samma kväll tränade jag och pappa, efter lite övertalning från hans sida, bränboll på gräsmattan så det stod härliga till.

Nästa jympalektion när det var dags för bränboll igen så var jag fit for fight och gav mig med glädje in i leken, för nu "kunde jag ju..."

Samma syndrom upprepade sig i fjärde klass när det blev dags för friidrottstävling mot Öxabäcksskolan. Jag var rädd att komma sist, misslyckas och jag vet inte allt, så det året stod jag över. Om jag inte missminner mig så fick jag... just det... ont i magen.
I femman däremot blev jag tvingad eller övertalad att delta, jag minns inte vilket riktigt. Däremot minns jag att jag inte kom sist. Jag kom först. Vinnarskallen fick guld i både längdhopp och 60 meter. Kanske något mer också. Eller om det var någon totalseger...?! Triumfen upprepade sig även året därpå och då var jag minsann inte rädd att ställa upp. (Konstigt... ;-) )

Detta fåniga duktighetssyndrom har tyvärr förföljt mig hela livet.
Alltid vill jag kunna allt innan jag ska lära mig det.
Alltid vill jag vara, om inte bäst, så i allafall långt från sämst. Helst bäst såklart.
Alltid är jag beroende av vad andra tycker och tänker och av andras uppskattning, tycke och smak.
KORKAT!!!
Men jag jobbar på det. Och jag är medveten om det. Det är ju alltid ett steg i rätt riktining iallafall.

Sadly enough så kommer ju det mesta igen. I dagarna ser jag samma tendenser hos en av mina söner. Det är dags att lära sig simma, och ungen som annars är som en fisk i vattnet blir på simskolan plötsligt totalt motvals. Vägrar hoppa i, vägrar öva simtag, vägrar till och med att gå ut ur bilen. För han kan ju inte... han kan inte hoppa från bryggan, doppa huvudet eller någonting annat.

INTE SANT!!! Han kan allt det där. Men han är rädd för att inte kunna och då slår han tvärbroms och sparkar bakut. Jag känner igen tendenserna. Någon har gjort sådär förr...
Och vad gör man inte för sina barn! Idag hoppade denna modiga, eller helgalna, mamma i sjön med kläderna på bara för att få i sonen i vattnet. Det hjälpte lite iallafall, så då var de väl värt det. Dessutom är det ju torkväder idag. Solen har kommit. Värmen har kommit! HURRA! Så kläderna ska nog hinna torka tills imorgon. Om jag blir nödgad att plumsa i då med. Vem vet? Men jag hoppas att vi ska kunna lösa den här knuten snart. Han ÄR ju bra! Han behöver bara bli övertygad om det själv. Lille pojk...



Här kommer nu regler för utmaningen och nya utmanade, om ni har lust att skriva...
  • Fundera ut ett ämne som du vill att någon ska skriva om (eller fotografera) och skriv ned det.
  • Välj ut cirka fem bloggare som du tror skulle vilja skriva om ämnet och tala om att de är utmanade.
  • Längst ned i inlägget klistrar du in listan över tidigare ämnen.

Du som blir utmanad får skriva så långt eller kort du vill om ämnet, du kan fotografera bara eller både skriva och fotografera. Du får välja fem nya bloggare men fler eller färre går också bra. Har du blivit utmanad flera gånger får du välja det ämne du tycker är roligast om du inte vill vara med två gånger.

Mitt ämne för er är: "Det bästa..."

Och de jag utmanar att skriva om det bästa... är:

Tirre

Molle

Bettan

Elénonore

Denise


Lista över tidigare ämnen:

"Ett sommarminne"
"Första gången..."
"Det bästa..."


Semester

Vi har semester här. Det kanske märks på det dåliga bloggandet... hrm...
Semester här stavas i år F I S K E för den manliga halvan av familjen och I N T E F I S K E för den kvinnliga halvan. That´s that. Det är väl ungefär vad vi håller på med. Och idag håller det iallafall upp. Än så länge. Så man kan ju iallafall gå ut med soporna utan att bli blöt. Alltid något att glädja sig över ;-)