Vi har ett litet problem för tillfället, jag och maken min.
Våra mat och sovklockor är väldigt dåligt synkade med varandra.
Ungefär som Skalmans, fast hans är ju inte synkad med något så han somnar ju var som helst och när som helst. Riktigt så illa är det inte, men min mat och sovklocka är inställd på att komma upp i tid på morgonen och totalt kraschlanda ungefär klockan åtta på kvällen. Makens däremot är inställd på lååååånga sovmornar och seeeeeeeeena nätter.
Vad detta innebär kan ni ju alla förstå. Vi hinner knappt ses. Särskilt inte nu som käre mannen har jobbat sena sena kvällar. Han seeeegar sig iväg på morgonen. Typ ur sängen, i kläderna, rakt ut till bilen - så då hinner vi ju typ bara säga puss och godmorgon, och på kvällen när han kommer hem vid åtta niotiden då är ju jag efter en eftermiddag/kväll tillsammans med vintertrötta och gnällsiga barn redo för störtdykning i sängen. Om jag inte redan somnat framför tv:n eller jämte någon liten knodd vill säga...
Förra vintern lyckades jag ställa om min mat och sovklocka till kvällspigghet och morgontrötthet. Inte så kul på morgonen, men det var iallafall synkat med mannen så vi hann umgås lite. I år är det stört omöjligt. Jag är trött och trött och trött på kvällen och orkar inte alls ens försöka vara social, trevlig och pysslig. Jag vill bara somna. Nästan var som helst om det är nödvändigt. Så tråkigt!! Därför ligger jag också efter med alla mina julförberedelser (och bloggandet som ni kanske märkt... hmhmhm... ) När jag lagt alla barn, vilket tar sin rundliga tid på detta stället, så är jag ju själv så trött så... ja ni gissade rätt... att jag inte har minst ork för att ta itu med något kreativt eller ens något okreativt.
Ja ja, det är väl kanske bara att acceptera och omfamna sin trötthet. Eller göra som idag. Trotsa den med ENVIST mod. Ni ser, klockan är 21.44 och jag bloggar. Sedan ska jag damma vardagsrummet. Det SKA jag minsann. Låter jag inte övertygande så säg?! Det här ska nog gå bra. En kväll måste man ju förallsindar klara. Sedan kan mat och sovklockan få bli sitt gamla vanliga jag igen.
Eller hinner jag det förresten?
Det är ju bara en vecka till jul...
Hoppsan hejsan.
"Öh, mat och sovklockan... hör du mig? Blir du väldigt ledsen om jag måste stänga av dig en vecka eller så?!"