Håll ut

Snart ska jag skriva, snart...
Måste bara mecka med lite bilder först...

Helgen i snabbspolning

FREDAG
Ompyssling av ett styck sjukt barn och två bröder som tycker att sjuklingen är tråkig som inte vill leka. BVC-besök och poliospruta med 5 1/2 åringen som sett fram emot detta i flera veckor. För tre veckor sedan då det blev inställt pga. att lillebror var sjuk så grät han floder. Ja, ja endel tycker ju vissa saker är roligare än andra ;-)
Han satt kolugn och stilla och tittade när distriktssköterskan gav honom sprutan. Inte en grimas han gjorde.

Jag: "Oj vad duktig du är! När jag skulle ta sprutor när jag var liten gnällde och pep jag jättemycket."
Noah: "Jaha, fast jag bara biter ihop." (flinar..)

Kvällen var väldigt lugn. Maken somnade samtidigt med barnen efter hans övermänskliga arbetstempo under den gångna veckan.


LÖRDAG
Fortfarande ett styck sjukt barn.
Blev GAAALEN på att alla pojkarnas strumpor av någon konstig anledning alltid ligger i tvätten eller någon annan stans och inte går att finna, så jag drog iväg till Kungsmässan för storhandling av strumpor. Det visade sig bli lite mer än strumpor i påsarna. Dagens fynd var fem tröjor för 75 kronor styck på Polarn & Pyret. Nöjd!
Resten av dagen spenderades med familjen. Noah och jag kollade på melodifestivalen och han tyckte exakt likadant som mig om ALLA bidragen. :-)

Noah: "Mamma, tycker du att denna låten var bra?"
Jag: "Nja, sådär.."
Noah: "Det tycker jag också!"
Ta detta gånger åtta bidrag så har ni vår konversation under kvällen, mellan tummen och pekfingret. Och råkade jag ändra mig... så gjorde han det också. Gullis!

SÖNDAG
Äntligen alla friska!
Pysslade två kort på morgonen. Gick ut och hackade av isglaceringen från bilen. Typ en centimeter is runtom. Det tog en stund... Åkte och postade brev.
Skypade med svärfar som fyllde år. Eftermiddagsvisit hos syster som också fyllt år.
Alla barn somnade i bilen på väg hem. Alla barn vaknade vid hemkomsten. Alla barn ville äta. Alla barn ville inte sova.

Det var väl helgen i korthet.
Och till sist måste jag bara berätta att maken idag varit hos tandläkaren för första gången på sisådär, håll i er nu, tio år eller så. (Skyll inte på mig!) Resultatet då... han fick ta bort lite tandsten. Ungefär vad jag också brukar få göra (fast en gång om året.) Tack och lov är vi välsignade med väldigt bra tänder i den här familjen. Men jag tror ändå att han tänker gå lite oftare i fortsättningen :-)

Konversation med maken efter tandläkarbesöket.
Jag: "Hur gick det då?"
Han: "Jo han frågade hur länge sedan det var jag var hos tandläkaren sist. Jag sa tre år sedan och han sa oj, om jag gråter mot tandsköterskans axel förstår du vad det betyder va..."
Jag: "Men det är ju säkert minst TIO år sedan du var hos tandläkaren."
Han: " *flinar i luren* Hoppsan... ja fast jag ville ju inte skrämma ihjäl honom på direkten."

Nej det var ju barmhärtigt. Stackars tandläkaren hade nog gråtit direkt om han fått höra den nyheten ;-)

DT-alster


Mina första DT-layouter för Scrapbutiken, här kommer dom. Vi fick underbara papper från Chatterbox att jobba med denna månaden. Glöm inte att gå in och kika på de andra tjejernas alster också. Sååå fina!


Jag och Elia fjantar oss framför datorns kamera :-)


Aron har tappat sin första tand. Stolt som en tupp!


Martin och Elia på promenad under semestern i somras.


Kort av det som blev över ;-)

Påpälsat

Det blåser i ett gammalt artonhundratalshus när det stormar ute. Och blir kallt. Såpass kallt att man får ta på sig strumpor, raggsockar, ulltofflor, mysbyxor, tshirt, stickad tröja och fleecemorgonrock innan man hunnit få igång eldarna...
O ljuva sommar, var är du?

Viljornas kamp

Natten till igår var det krig. Och alla vet ju att det inte är någon bra idé att kriga på natten.
Då vill en mammas kropp sova... och sova... och sova. Inte vara involverad i en massa ställningstaganden, envishet, uthållighet och viljekamp. Utgången av striden är ju dömd på förväg att bli inte så bra för mammans del, men inser man det när man ligger där i mörkret?
Nej just det, kanske för att det är natt och hjärnan just VILL SOVA, inte tänka!

Klockan tre vaknar Elia och bestämmer sig för att han vill ha välling.
Mamman är inte alls av samma åsikt.
Pappan sover som vanligt som en sten och märker ingenting. Iallafall ger han inte sken av att märka någonting.
Elia bestämmer sig för att skrik och snyftningar nog är en bra taktik för att få som han vill.
Mamman tycker inte det är en bra taktik. Hon säger NEJ!
Mamman tror att barnet snart kommer att somna om och att det ska bli lugnt. Klockan är ju ändå TRE på natten.
Barnet är inte av samma åsikt.
Han funderar en stund.
Pappan snarkar vidare.
Ahhh äntligen... mamman tror hon vunnit och att han somnat om.
Men nu har barnet bestämt sig.
Skrik och snyftningar ÄR nog en bra taktik trots allt.
NEJ! det tycker inte mamman.
Och det tycker inte mamman heller de sjuttioelva gånger till när envisheten själv prövar sin taktik, om och om och om igen.
Mamman TYCKER INTE att det är någon bra idé med välling mitt i natten.
Hon tycker det inte och hon tycker det inte och hon tycker det inte.
Inte ens klockan fem tycker hon det.
Men då börjar hon nästan lipa vid tanken på att det snart är dags att gå upp och att hon hållit på med det här fjantigt jobbiga kriget i TVÅ timmar, MITT I NATTEN och att ungen verkligen INTE HAR SOMNAT än.
Då går hon och gör välling.
Barnet somnar på fem sekunder.
Mamman somnar.
Ungefär då ringer väckarklockan...
Känns det som iallafall.
Barnet sover och sover.
Mamman måste gå upp.

Kan man vara en curlingförälder mitt i natten?
Eller kan man få någon sorts dispens mellan klockan ett och fem?
Det borde räknas som psykisk tortyr att behöva vara ståndaktig och pedagogisk mitt i natten.
Iallafall funkar det inte här.
Jag är sorgligt opedagogisk klockan tre... och klockan fem.
Krig är inte min grej.
I varje fall inte mitt i natten.
Och inte med en motståndare av denna überklass.
Det är bara att inse fakta...

Undrens tid är inte förbi

Well, jag måste säga att detta trodde jag ALDRIG att jag skulle få berätta. Den förlorade sonens.... nej, fel. Sonens förlorade glasögon är återfunna!!!!!! Efter att i mer än ett år varit spårlöst försvunna är de nu tillbaks. Hittade av ingen annan än den lille slarvern som själv tappade bort dem.

Noah fick glasögon i oktober 2005. Efter bara några veckor försvann de som i tomma intet och har inte gått att finna sedan dess. Först letade vi som IDIOTER! Vände upp och ned på huset ett antal gånger och slet vårt hår i förtvivlan. De där små dyrgriparna brukade försvinna iallafall minst en gång om dagen, men hittills hade vi ju iallafall alltid hittat dem. Men icke sa nicke, inte denna gången.

Efter x antal veckor (ganska måååånga) gav vi upp och insåg faktum. De skulle nog inte komma tillbaks. Det var bara att knata tillbaks till glasögonaffären, gräva djuuupt i plånboken (2500 kr närmare bestämt) och beställa ett par exakt likadana som de försvunna.
Tack och lov har iallafall det paret hängt med sedan dess. Borta och återfunna ett otal gånger, repiga och med ett antal bytta delar, visst. Men de är fortfarande kvar.

Men till miraklet då...
I natt, vid etttiden, vaknade Noah sedvanligt för att gå på toa. Efteråt ville han... sedvanligt, lägga sig i fotändan av min säng. Precis när han lagt huvudet på kudden så sätter han sig upp med ett ryck.

"Mamma", säger han, "Jag hittade ett par glasögon i Byggare Boben idag!"
(Byggare Boben är en sån där tyg tunna som går att trycka ihop. Ganska stor, med allsköns bråte i, bollar, hjälmar, en och annan bil och legobit, sköldar och svärd.)
"Dom var EXAKT likadana som dom andra och dom bara låg där. Dom var alldeles trasiga... ja inte glasen, men det där andra!"

Mamman drar djupt efter andan och får behärska sig för att inte springa och vända upp och ner på den där tunnan på stört. Men jag lyckas lugna mig och väntar tills sonen somnat med att engagera maken, flytta tunnan från barnens rum, vända ut och in på varenda grej, leta, leta, och vi hittar... INGET! (mer än leksaker och damm)
Lite snopna återgår vi till ursprungsplatsen, där tunnan stått och fortsätter leta där. Hittar först inget. "Kan han bara ha hittat på det här den lille luringen? Neeej, det kan han väl inte..."
DÅ! ligger de plötsligt där, på skåpet som hyser alla leksakslådor. Hela och fina, mindre repiga än de nya, fast med lite gnagmärken på skalmarna. Det var väl det som var "alldeles trasiga" antar jag.

Så nu... sitter jag här och tittar, fortfarande förundrad, på glasögontvillingarna som ligger uppe på tv:n. Och jag måste säga... det trodde jag aldrig... det gjorde jag faktiskt inte.
Men det är ju alltid trevligt att bli överbevisad ;-)
Undrens tid är inte förbi!

På allmän begäran

Eller ja.. kanske halvallmän, eller liite allmän iallafall. Här kommer fiskpuddingen.
Jag brukar göra den i en inte så stor och lite högre form, det brukar funka bra.

Fiskpudding

400 g fisk (torsk, sej eller liknande)
1 knippa gräslök eller en bit purjolök
3 msk margarin el. smör
4 msk mjöl
5 dl mjölk
2 stora ägg
salt, peppar
ströbröd

Sätt ugnen på 200°
Koka fisken, häll av vattnet och mosa fisken med en gaffel. Låt svalna lite.
Gör en bechamelsås – smält margarinet i en gryta, rör i mjölet och häll i mjölken lite i taget under ständig omrörning. Låt koka upp, krydda med salt och peppar till önskad smak och koka några minuter.
Finhacka gräslöken eller purjolöken.
Blanda mosad fisk, såsen, ägg och lök i en bunke.
(Krydda ev. mer om det behövs)
Häll alltihop i en smord form.
Strö över ströbröd och grädda i nedre delen av ugnen ca. 45 minuter.

Servera med kokt potatis, ärtor och lite smält smör.

Sportlov - dag 3

Oj vad lite vi har sportat idag. Möjligtvis kan man kanske med lite god vilja säga att vi tävlat i vem som orkade äta mest fiskpudding (ååååhhhhh vad det är GOTT med fiskpudding!) men det är väl inte riktigt något sportigt direkt.

Pojkarna har iofs. spelat fotboll i vardagsrummet. Men jag mitt lata stycke har mest vilat. Jag är SÅ trött. Det är nog den här eländiga förkylningen jag har. Tycker den kan sticka sin väg nu. Seså, schaaaas på dig!

Men jag orkade iallafall göra fiskpudding *stolt*. Värst vilket tjat om den där fiskpuddingen då. Jaaa, men det ÄR gott. Tre grabbs och en mamma kan väl inte ha fel?! Nä, just det...
Och jag orkade faktiskt åka och handla mys till kvällen (och hämta ett scrappaket till mig på fuskposten...humdidelidum... ;-) ) OCH, mest OCH av allt, jag orkade vara lugn och trevlig och pedagogisk heeeela dagen fast jag var trött. Vi har haft potatisskalarskola, Aron har lärt mig spela "slå i bordet" och två glas har gått i kras i slaaaarvsituationer och jag... jag rynkade inte ens ett morrigt ögonbryn.
Yupp... en rätt bra dag alltså.

PS: Och vi kom alla hem helskinnade från ICA igår, fast mina nerver låg utanpå efter att jag nästan backat in i en bil och nästan kört på en pga. kiv och bråk och envishet bland barnaskaran i baksätet. Det är livsfarligt att köra bil och vara mamma samtidigt. Så är det bara.

Sportlov - dag 2

I dag har pojkarna tävlat i grenen "Vem kan trötta ut sin mamma först genom att tjata om att jag vill leka med en kompis nu och nu och nu, helst igår."

Själv är jag trött och orkar inte tävla, inte ens i kladdkakeätning. Men det är väl kanske bara bra (för figuren iallafall.) Pojkarnas tävlande gjorde mig ju inte heller piggare precis. Men nu är till deras stora lycka alla dagar utom en på sportlovet uppbokade med kompisar och lek.
Konstigt att barn inte kan uppskatta lite lugn och ro och vila... ;-) Det som är sååå skönt.

Nä usch, jag tror jag måste vila mig lite till. Snart måste jag nämligen åka till ICA med ALLA barnen i släptåg. Det kräver egentligen en vecka på vilohem innan. Men nu gick ju inte det, så jag får väl försöka mitt bästa ändå och hoppas på att de inte har några chokladtomtar eller godistorn i affären idag ;-)
(Fattade du inget av chokladtomtesnacket, se HÄR och HÄR...)
Vila, vila, vila... tålamod, tålamod, tålamod...
Det går ju riktigt bra det här. Det blir nog succé på ICA idag :-)

Sportlov - dag 1

Jaha, då var det sportlov då. Vad ska vi klämma till med för något sportrelaterat idag då?!
Några förslag...

- Race med blöt golvmopp.
- Kast med liten tvätt (in i garderoberna.)
- Hundra meter torkning av vattengrav i kylskåpet. (Blött efter gårdagens avfrostning av kylen som trodde den hade blivit en frys-IGEN!)

Killarna har redan klarat av dagens första gren i syskondiciplinen.
- Gungning av liten brorsa i bilfilt.
Utan några skador också, bravo!
Nu kör de hjärnträning framför x-boxen en stund ;-) innan det är dax för städrace på stökigt pojkrum.

Inte den mest populära grenen att börja sportlovet med kan jag gissa. Men om priset till vinnaren är tillräckligt attraktivt så kanske det ska gå att motivera dem. Förhoppningsvis.

Men måste man sporta hela sportlovet?
Eller får man slappa och äta kladdkaka också?
Vi kan ju alltid tävla i vem som äter mest eller så... det måste väl räknas.

A bit of scrap

Några layoter som varit klara ett tag...


Bröderna Brothers i somras då vi var på utflykt till Gunnebo slott.
Eniga och sams för en gångs skull ;-) Papper från Sassafrass Lass,
Chipboardbokstäver Heidi Swapp, Syskon"stämpel" pdf från Moma-Big Moments.



Inga problem att få grabbsen att duscha nu, sedan vi fick klart den nya duschen ;-)
Fotot är fastsatt på en filefolder och inuti den står det lite om "duschhistorien".
Papper från Cosmo Cricket, journalingspot, ghosthearts
och bling Heidi Swapp, filefolder Autumn leaves.



Före och efter den kreativa processen. Det syns lite dåligt ,
men på småbilderna är det VÄLDIGT rörigt ;-)
Papper Wild asparagus, chipboardbokstäver We R Memorykeepers,
tejp Heidi Swapp, rubonsbokstäver Ki memories och Gin-X, knappar foof-a-la.


Denna dag, ett liv

Vad skriver man en dag som denna?

När man själv blivit hur gripandes urtrist genomförkyld som helst.
När man har en treåring som man trodde hade börjat pigga på sig, men som helt plötsligt rasar ihop igen och ligger i soffan med feber och bara vill sova.
När man har en femochetthalvtåring som gråter bittra tårar för att han inte fick gå till BVC idag och ta poliospruta (Hör på den ni!!) och som man var tvungen att baka tröstchokladmuffins till.
När sjuåringen bara vill spela fotboll och paja golvlamporna i vardagsrummet där den sjuka treåringen ligger.
Vad skriver man om då?

Då kanske man skriver att solen strålar ute, fast det är iskallt, och att sjuåringen som vill sparka fotboll tvärvägrar att göra det utomhus.
Att det blir gulaschsoppa från gårdagen till lunch.
Att jag funderar fram och tillbaks på om jag ska erbjuda treåringen en skvätt alvedon eller inte.
Det kanske man skriver...

Eller så skriver man att det blir pizza ikväll för att den sjuka mamman inte orkar laga mat.
Att femåringen och sjuåringen tillsammans tröstade sig med sex stycken chokladmuffins och att det är tveksamt om de orkar någon soppa nu.
Att det är tråkigt att man missar den goda maten och det trevliga sällskapet på det trevliga kalaset som man skulle varit på ikväll.

Eller så går man och lägger sig på sängen en stund och stirrar i taket, i ett försök att samla kraft för att gå och värma den där gulaschsoppan från igår.
Kanske gör man det.
Eller så värmer man de där soppan med en gång, utan att tänka så förfärligt mycket.
Kanske gör man det...
Men bara kanske...

Gissa filmen

Aron sju år städar i dvd och videoskåpet och läser på en video för att hitta rätt fodral till den.
Gissa filmen...

"Uuuu, uuuuurrrd, uuuurdålig, uuuuuurdålig synv, uuuuurdåålig syynvinkel. Urdålig synvinkel!
Är det pappas film mamma?"

Ja.... vad tror ni?! :-)
Själv var jag tvungen att krama honom hårt för att han kom på ett så genialiskt namn på en, enligt mig, rätt tråkig film ;-)

Mitt i veckan...eller nåt..

Oooonsdag då (redan?!)
Vaddå? varför jag inte håller på med tvätten och istället sitter framför datorn?
Nej... deeeet kan man ju uuuundra ;-)
Men jag ska snart bättra mig och bli en superhemmafru resten av dagen.
(Troligt.)

Skrutten mår iallafall bättre idag. Men han blåser roliga (allt är ju relativt) gula snorbubblor med näsan.
Så kul har vi.

Jahapp... dags att bli flitig och duktig då kanske...
Försöka kan man ju alltid ;-)

Men alltså!

What´s happening här?
I snart två veckor har jag och en kär vän som jag inte träffat på länge försökt få till en träff.
Hur tror ni det går?
Halvbra får jag väl säga, eller om jag ska vara mer sanningsenlig, HELDÅLIGT!

Vi skulle träffats förra tisdagen.
Hennes barn får magsjuka.
Vi skulle träffats förra torsdagen.
Hon får magsjuka.
Vi skulle träffats idag.
Elia har feber och hosta.
Vi ska träffas på torsdag.
.... fortsättning följer.

Det ska bli intressant att se vad som inträffar på torsdag som kan fördröja vårt möte ytterligare?
Fler sjuka barn kanske, mammor eller pappor?
Snöstorm, punktering eller något annat skoj?! ;-)

Eller så är oflytet över för denna gången och vi får till vår efterlängtade "babbelstund."
Om torsdag så vet vi...

Annars så består dagen här mest av bolibompatittande med en liten het och gnällsig treåring, precis som gårdagen.
Men nu verkar han bli lite "alvedonpigg" så snart kanske jag får en chans att tömma diskmaskinen och lägga in en tvätt iallafall.
Sen räcker det nog för idag ;-)
So NOT!!
Men vi får väl se hur mycket jag får "tillåtelse" att göra. Lillskrutten får ju gå först, en dag som denna.

Nu ska jag gå och leta efter ett pussel som mystiskt försvunnit. Eller så är det bara sonens selektiva syn som gör sig påmind...
Jo, det är sant. Precis som de har selektiv hörsel så har de också selektiv syn. Ser man inte saken man letar efter när man står i dörröpningen till rummet och tittar rakt fram så är det bäst att ropa på mamma.
GENAST!

Oj oj, såvärst alvedonpigg var han visst inte än! (Yl och gnyl...)
Det är bäst att mamman med supersynen ;-) (visst, vem ser sämst i denna familjen
egentligen...) rusar.
Skuttelihopp ur fåtöljen och hej för denna gången.

Glad nyhet nummer två

Jag är också VÄLDIGT stolt och VÄLDIGT , VÄLDIGT glad att ha fått chansen att bli designer för...


Jag kommer att ingå i Scrapbutikens designteam och göra allt jag kan för att inspirera alla besökare på scrapbutikens forum och galleri.
Tack Bettan för att du gjorde detta möjligt! Det ska bli så underbart roligt!

Glad nyhet nummer 1

Vill ni ha lite mer av mitt bloggande så kan ni just nu gå hit...
(klicka på bilden så kommer du direkt dit)



Där kan ni läsa min gästblogg och se några nya layouter om ni har lust och tid.
Jag är väldigt stolt och glad att få vara Allt om scrap´s första gästbloggare.
Tack Monika för det!

Öron eller inte öron - det är frågan

Små grytor har också öron säger de ju, men jag undrar jag...

Jag skulle hellre vilja säga;
-Små grytor har INGA öron, eller...
-Små grytor har öron när dom vill, eller...
-Små grytors öron är inte att lita på...

Iallafall mina små grytors öron.
Och dessa påståenden grundar jag på följande fakta.
-Grytorna reagerar inte när deras ömma moder för sjuttioelfte gången ber dem gå och ta på sig ytterkläderna eller borsta tänderna (dock inte samtidigt.)
-Grytorna får plötsligt RADARHÖRSEL när ordet godis nämns, eller viskas.
-Grytorna kan skrika besinningslöst och utan stopp i megafalsett utan att själva få ont i öronen det minsta, medans trumhinnorna knastrar betänkligt hos alla andra inom en mils radie.
-Grytorna kan kivas vilt och höra varndras minsta okvädningsord om det så viskas i en stormvind, men de hör absolut inte den ömma moderns vädjan om syskonsämja, eller ROOOOOOP och KRAV på omedelbar tystnad.
-Grytorna måste fråga samma fråga, eller upprepa samma fras "mamma jag vill ha dricka" eller "mamma jag är fäärdig" hundra miljoners gånger även om man vänligt svarade den första gången och sedan dess inte gjort något för att meddela att man ändrat ståndpunkt i frågan.

Stora grytor däremot...
-vill såååå gärna få vila sina öron iallafall fem minuter om dagen.
-har mycket ömtåliga öron som hör minsta lilla knaster och inte tål falsettskrik i timmar.
-önskar nästan att öronen (de egna) ville trilla av ibland så det blev lugn och ro.

Hoppet är väl att se små grytorna öron även de blir stora en vacker dag, och upptäcker hur fantsatiskt underbart vacker tystnaden kan vara ;-)
Och det är ju tur att små gytor är väldigt, väldigt söta så man emellanåt (när de sover ;-) kan ha överseende med deras något bristfälliga öronfunktion.